En stor seger för min icke lata sida.

Jag löste 100km på en vecka. Dessutom genom två mil om dagen i fem dagar. Jag gjorde detta av många anledningar, främst för att jag tyckte det lät jobbigt och tråkigt att springa så sakta och länge. Det som vi helst av allt inte vill göra är ju ofta det som utvecklar oss mest. Min lathet och uppskjutningsförmåga gjorde att det hela fick ske på fem dagar istället för tänkta sex. Något som hade varit mycket enklare.

Jag inbillade mig även att jag skulle lösa det enkelt med mycket transportlöpning till och från bilen etc.

Så blev det inte alls. Hundarna behövde hänga med mig och iom det blev det buss till och från bilen, och på det så behövde jag jobba över massor med fix och bygg på gymet.

Jag fick till fyra korta dagspass de två första dagarna sedan inga alls. Jag bokstavligt talat släppte allt och gick ut och sprang, 3km här och 4km där.

Dock så gick dessa lite väl snabbt vilket inte alls var planen. Den andra anledningen till att jag gjorde detta var nämligen att lära kroppen något fett. Nämligen att gå på fett. Fett är ett bra mycket bättre bränsle än kolhydrater så kan jag lära kroppen att bränna fett i motorn så kommer motorn gå bättre och snabbare.

Då gäller det att springa fett sakta och fett länge. Inte över zon 3 helst bara i zon 1 och zon 2.

Min oförmåga att lägga ett klassiskt livspussel gjorde att jag oftast fick köra långa rundor sent på kvällen. Istället för många korta på dagen.

Detta blev extra tydligt i lördags då jag fick gjort 500m på morgonen och sedan 19.5km på kvällen. Sjukt lustig uppdelning av 20km löpning.

Lördagen var dock den bästa rundan då Nicole cyklade brevid hela tiden och vi stannade för glass och mat på vägen. Kvalitetspass när det är som bäst.

När jag skulle avsluta igår så körde jag fyra lugna 5km direkt efter varandra. Jag delade alltså upp 20km i fyra mål. Vid varje 5km sparade jag rundan i klockan och firade med blåbärssoppa. Efter att ha gjort två var jag inte bara halvvägs utan hade bara den näst sista och en enda till kvar. Såhär brukar jag tänka i all min träning. Tänka till min fördel och dela upp allt så att det känns lätt. Och givetvis även fira längs vägen.

Utanför pizzeria NOL-YORK i Nol sträcker jag upp händerna och firar att jag är halvvägs in i den näst sista.

Glad över att snart vara klar och glad över att restaurangen med det bästa namnet på länge var snäll nog att ha en ledig toalett.

Det var fint att utforska trakten kring gymet och de fyra 5km rundorna gick genom villaområden, skog, lantlig grusväg och över en gigantisk sten som var precis på gränsen att kallas för berg.

Jag mötte löpare, moppekids, promenadfolk, cykeltjuvar, rådjur och hundägare.

Och jag mötte mig själv och den där sköna känslan av att ha satt upp ett mål och klarat det.

Denna vecka är det kortvecka och jag siktar på ca 6mil varav många hårda pass. Lördagens ocrlopp mudlife OCR i Älvdalen blir det roligaste hårda passet helt klart.

Såhär ser det ultimata fettpasset ut för mig just nu

19.54km på 2.27.23 1min44s i zon3 resten i zon1 och 2. Boom!