Att finna sig i nuvarande status är något jag verkligen fått träna på på sistone. Årets säsong skulle börjat med en rejäl upptrappning av träningen. Istället började det med att jag gör rehab och minskad träningsmängd. Kroppen är väldigt stark men då jag slarvat med vaderna så får jag nu sota för det. All annan prehab jag gör kontinuerligt och har gjort i snart tre års tid kommer av att jag fick ont. Så nu har jag fått ännu ett område att bli stark i.

Det är jag glad och tacksam över.

Precis som att jag är tacksam över att jag kan springa varje vecka. Det är få mil jämfört med förut så det gör jag inte. Jag tänker på om jag inte skulle kunnat springa alls och hur glad jag är för att jag åtminstone kan springa lite.

På lördag är det lopp och jag är frisk, har råd att delta och springer för ett grymt gym som jag har skapat själv.

Det är jag också väldigt tacksam över.

Det finns så himla mycket fint i livet. Bara vi vågar titta efter tillräckligt noga så att vi verkligen ger oss själva chansen att verkligen se allt bra som finns runt oss.

Vad är du glad för? Vart vill du rikta din tacksamhet?