Den 29e januari var det dags för det ökända loppet Tough Guy som ägde rum i Wolverhampton, England. Ett hinderbanelopp utöver det vanliga, ett lopp som pågått i över 30 år och sägs var det tuffaste av dom alla. 2017 års upplaga var sista chansen för deltagande då arrangören nämligen valt att lägga ner.

Av 6000 anmälda personer ställde ca 5000 upp på startlinjen för att ta sig an den 15 kilometer långa banan med ca 300 hinder. Kyla av bisarr kaliber, lera i mängder, elhinder och otäcka tunnlar, flera med vatten i sig väntade.

I startfältet fanns givetvis en hel del duktiga atleter från vårt avlånga land. Den som gjorde bäst ifrån sig var Viktor Byhr, 35 från the ocr gym som slutade på en 36e plats med tiden 2.09.02. En prestation värd att hurra för.

16468696_696881407149507_193639775_n
Hur förbereder man sig för ett lopp av detta slag?

Mina förberedelser har varit löpning med Aktivitus och en hel del pannbensträning. Alltså rundor och utmaningar som legat utanför min comfortzon. Jag har vadat och badat kallt samt sprungit mycket långa pass och lopp, bla 52km och sandsjöbacka trail 44km.

Vad hade du för förväntningar på dig själv innan start?

Jag ville bara överleva, ta mig runt utan att förfrysa något eller skada mig på annat sätt. Jag var rädd innan start, det var lite skönt, då jag inte är rädd så ofta.

Hur jobbigt var det att utföra och vad var värst?

Jag hade mer kraft kvar då jag kom in, min stora respekt för loppet gjorde att jag fysiskt hade mer att ge. Var dock ganska knäckt mentalt, jag fryser väldigt lätt och ogillar kyla, det klart värsta var att simma under den första stocken i vattnet för att sedan vada en bit bort och inse att en ska dyka under 4-5 stockar till. Tänk dig en brain freeze, i hela kroppen, som inte går över. Så kändes det.

Du kom in på en fantastisk placering och blev bästa svensk, hur känns det?

Tack för fina ord, jag tror att jag kom in som första svensk, om någon invänder så är det bara att hojta till. Jag tävlar bara mot mig själv, och den jag var tidigare. Detta hade varit omöjligt för mig för 2 år sedan då jag började träna. Innan dess var jag bara rätt dekis och drack mm varje dag. Jag har hittat ett recept som fungerar för mig och det känns bra. Glad för all hjälp jag fått, i början av Jorge Latoff som fick igång mig inom OCR och nu på senare tid av Aktivitus som hjälpt mig till nästa nivå. Jonas på ICEBUG har sett till så att jag alltid har bra grepp vilket gör en enorm skillnad. Det känns bra att mina träningsmetoder funkar och att jag har skapat detta från en lägre nivå än 0. Jag känner mig stolt och självsäker i mina metoder som jag nu tror ännu mera på då jag tränar andra.

Vad väntar härnäst nu när du är tillbaka på hemmaplan?

Jag ska försöka kvala till EM och VM, placera mig bra där i min åldersgrupp. Så det blir träning inför det. Jag är grymt intresserad och faschinerad över folk som kan springa långt också, lopp över maratondistans, så jag kommer att smyga och nosa lite på det också under året. Kan bli något långt lopp redan i sommar vi får se.

Annars kommer jag att satsa på Militaryfitness alla lopp, dom är riktigt kul och en grym utmaning trots sina korta distanser. Utöver det så kommer jag att fortsätta skapa mer rörelse i Sverige genom att erbjuda OCRträning för alla men framför allt för folk som är helt otränade och lever på ett sätt som de inte är nöjda med egentligen, folk som lever som jag gjorde kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat. Jag fick hjälp bort från ett destruktivt liv, nu erbjuder jag andra samma sak. En hjälpande lerig hand bort från ett liv de inte är 100% nöjda med.

Och så kommer jag att springa så många egna OCR jag hinner och har råd med. Det jag längtar mest efter är MudLife i Älvdalen, aldrig upplevt goare stämning innan, under eller efter ett race.

16441309_696881403816174_1407326114_n