Sophia Sundberg satte svenskt rekord när hon lyckades med bedriften att springa 80 kilometer på 6 timmar i loppet ”Skövde 6timmars”. Monkeyswings Viktor Byhr passade på att ställa frågor efter den enorma prestationen.

Var du inställd på att springa så långt när du startade?

– Jag hade redan innan satt upp målet att komma över 80K och det svenska rekordet var så nära så visst ville man ta det. Har sprungit detta lopp 5 gånger nu och vet sedan tidigare att man måste springa längre än vad den officiella distansen blir. Detta då banan endast är 1196 meter med snäva kurvor och många deltagare att hela tiden passera. Därför satte jag i år en varvplan med målet 4.27/K första 4 h för att kunna tappa lite på slutet om något händer. Det höll jag rätt prick på sekunden hehe. Banan har en backe som jag tog 66 gånger vilket gav 635 höjdmeter samt att det blev rätt lerigt så det gällde att springa smart och kontrollerat.

80km innebär ju en väldans massa steg och det måste flyga en hel del tankar genom huvudet under ett sådant lopp, vad tänker du för att fortsätta pusha dig själv?

– Jag delar upp loppet på olika sätt. Först tänker jag att det ”bara” är 4 timmar då första är ren uppvärmning och sista timmen, ja då är man typ i mål. Sedan försöker jag tänka energistationer där jag drack var fjärde varv. Att tänka 80K är mentalt tufft. Jag har haft tuffa träningsveckor bakom mig och när jag blev trött mentalt tänkte jag tillbaka på hur trött jag varit på träning och då känns det lättare. Försökte bara skapa positiva bilder i skallen och tänkte hur fantastiskt det vore att få klara det.

Och när du över huvud taget började löpträna, kändes ett sådant mål ens möjligt?

– Haha, aldrig! Jag tyckte marathon var galet långt!

När började du löpträna och vem var du innan du hittade löpningen?

– Jag började när jag bara var 7 år. Jag var vild som liten och fungerade inte så bra i grupp hehe. Mamma kom på idéen att sätta mig i Alnö skidklubb i Sundsvall där jag fick åka skidor och springa tills jag inte orkade mer, och det verkade ju fungera. Var alltid sist i alla tävlingar men mamma stod där och vallade skidor, var stolt och peppade ändå. Gick friidrottsgymnasiet i Sundsvall men tappade motivationen då jag inte ville springa medeldistans. Efter det tränade jag bara pass på IKSU i Umeå under tiden jag studerade och sprang inte mycket på flera år.

– Det var när jag 2009 kom i kontakt med Urban Auhrun som var tränare i Umeå som jag hittade glädje igen där han var fantastisk. Började springa 5-21K-lopp men det var när jag sprang min första mara i Stockholm 2011 som jag insåg att jag ville se vad som händer efter marathontröskeln. 2012 provade jag min första ultra, vilket var just Skövde 6 timmars.

Vad var det värsta med att börja träna löpning?

– Jag har inget värsta då jag var väldigt motiverad. Dock är det ju alltid jobbigt i början efter uppehåll.

Finns det bitar av det som en gång var jobbigt som du rent av ser fram emot idag?

– Jag fascineras av vad kroppen klarar och det är spännande varje gång hur loppet ska bli. Tjusningen och kanske svårigheten med Ultra är att man inte kan träna på vad som händer, då skulle kroppen gå sönder. Det är genom lopp man lär känna sin kropp och vad som fungerar. Det är enorm skillnad att springa ett marathon på 3 timmar och ett 100km-lopp då det ofta är efter 4 timmar saker börjar hända, framförallt mentalt. Jag arbetar med idrottsnutrition på Aktivitus i Stockholm och är otroligt intresserad av hur kosten påverkar vår prestation och återhämtning samt hur olika vi svarar. Detta är ju en avgörande detalj i ett ultralopp.

Hur mycket tränade du i början och hur mycket tränar du nu?

– Jag gjorde som många ultralöpare, knaprade många kilometer genom distanspass och sprang i stort sätt 7 dagar i veckan. Jag blev bättre och tåligare men kom inte vidare i löpningen. Kände mig konstant sliten. I september förra året chockade jag min kropp och utmanade mig själv genom att lägga min träning helt i någon annans händer, en förändring som gav resultat. Sedan förra året har jag haft David Hedlund som tränare som skakade om rejält i min träning genom att kapa antal kilometer, periodisera träningen samt lägga in två vilodagar i veckan.

– Jag tar hjälp av naprapat Magnus Bergström som tränar DNS med mig varje vecka (Dynamisk Neuromuskulär Stabilisering) för att stärka kroppen. Jag tar tekniktips av Fredrik Zillén (Spring Snabbare) för att slipa detaljer, regelbundna besök hos min kiropraktor Fredrik Vare samt bollar idéer med mina kollegor på Aktivitus som alla har erfarenhet av elitidrott.

– Att ta hjälp av de som kan tror jag starkt på och är man ödmjuk för andras kompetens kommer också resultaten. Helt rätt beslut av mig och jag är så tacksam över dessa fantastiska personer som vill hjälpa mig. Kostdelen sköter jag dock själv hehe.

Om du skulle kunna  ge ett tips till dig själv som nybörjare vad skulle det vara?

– Värdesätt vilan och låt kroppen återhämta den träning den utsätts för!

Om du bara får välja en sak, vad är det bästa med löpning?

– Friheten och enkelheten. Jag älskar att träna utomhus och ensam så det passar mig perfekt. Löser oftast problem och kommer på nya idéer under minde löprundor. Sedan har jag mina löpgrupper på Ekerö där jag får ta del av deltagarnas prestationer och glädje. Det är fantastiskt!

– Sedan är det fantastiskt roligt vilka upplevelser jag får vara med om genom löpningen. Det är inte varje dag man äter middag i ett hus mitt ute i ett bananplantage i Sydafrika tillsammans med en Comrades-vinnare, en landslagsroddare från Storbritannien och en elitcyklist från Usa.