Oskar Pedersen är multitalangen som efter en karriär som skidproffs körde mycket OCR med fina placeringar på lopp som t.ex. OCR golden throphy. Den senaste tiden har bergen åter fått mest uppmärksamhet men om skidorna tog honom utför är hans nya passion på väg åt motsatt håll.

Bergsklättringen har tagit honom till många nya platser och alldeles nyss besteg han och de två vännerna Sebastian Fransson och Teodor Bretvold det mäktiga Matterhorn. Världens 6e farligaste berg (Everest är nr 9) som årligen skördar 12 liv. Berget bestegs första gången år 1865 och 65% av alla som försöker nå toppen misslyckas.

80% av alla som försöker har med sig guide, Oskar, Sebastian och Teodor körde däremot helt ensamma.

Tre vänner, mot tiden, svindeln och ett av världens farligaste berg.

Matterhorn med sina 4478m är världens mest fotograferade berg och utgör en minst sagt mäktig syn där det bryter himlen med sin skarpa silhuett. Jag fick ett kort prat med Oskar precis efter nedstigning över en dålig uppkoppling från alperna.

Du har precis bestigit Matterhorn, hur känns det?

– Det känns lite overkligt men riktigt skönt! Det är ju ett väldigt speciellt berg och vi har väntat länge på att kunna dra ner och ge den ett försök. Förra året drog det in oväder så vi fick ställa in men nu hade vi riktigt fina förhållanden.

Hur lång tid tog det?

– Vi tog oss up till baslägret vid Hörnli på 3260m den 10e och klockan 03:50 på morgonen den 11e började vi bestigningen. Det tog oss 5 timmar upp och strax över 7 timmar ner tillbaka till baslägret. Efter det hade vi den ca 4-5 timmar långa vandringen tillbaka ner till Zermat.
Ett av de största problemen med att klättra Matterhorn är att hitta vägen och vi kom fel vid ett par tillfällen på vägen ner vilket drog ut på tiden. Så totalt ca 12h upp och ner.

Vilka tankar slår en när man når toppen?

– Ramla inte, haha, på toppen går man över en snökam som inte är mer än ett par decimeter bred och man har man fritt fall åt båda håll.
Det kändes väldigt overkligt och övermäktigt med vyerna.
Sen har man hela tiden i bakhuvudet att upp är den lätta vägen. Det är nedför klättrare dör, så man får inte slappna av och tro att man redan är klar. Vi knäppte en snabb toppbild. Njöt av utsikten i några minuter sen började vi klättra ned igen.

Vad blir nästa mål?

– Har inte satt några mål egentligen. Men vi har pitchat lite ideer mellan varndra i det äventyrslystna kompisgänget.
Nu har vi ca 10 dagar kvar här i alperna och ska försöka klippa 3-4 till 4000meters toppar.