I dag har jag genomfört riktigt bra kvalitetstäning. Ett 100%igt kvalitetspass som garanterat gjort mig till en bättre löpare. Och framför allt en bättre person.

Jag sprang precis vart jag ville och jag ökade inte farten förens några korta 15s långa ruscher på slutet.

Jag sprang strax under två timmar och stannade och tittade på utsikten tre gånger och satte mig och åt en macka en av dessa gånger. Jag kom ner till vikar och hoppade över raviner som jag inte hoppat över på över 15 år. Jag hoppade inte över en enda backe om jag inte kände för det för då hoppade jag över den och tog den enklare vägen. På en klippig ö med den mest tekniska trail jag mött är den enkla vägen en definitionsfråga. Och flera gånger mötte jag mufflonfåren med sina krulliga horn Vinden var till min fördel så jag kunde till och med komma riktigt nära dessa graciösa klipphoppare. Mufflonfåren har ett steg som jag bara kan drömma om. Jag kan även drömma om rundor som denna. Rundor som är kvalité rakt igenom. När leendet konstant infinner sig och det planlösa är planen. Det är kvalitetspass för mig.

Att hetsa fram en massa hårda intervaller på en löparbana fungerar säkert för många, och det är fint att alla kan hitta sin löparglädje på olika sätt. Men för mig så är de verkliga kvalitetspassen pass som detta då jag bara trippar runt på klippor och rötter i behaglig takt och sedan avslutar med några sprintar bara för att jag känner för det. Löpning är så mycket mer än springa fort för mig.

Jag försöker springa fort på tävlingar, iaf om dom är under 3mil långa. Men det snabba är aldrig lika härligt som att bara vara ute och upptäcka. Styra utan ett mål och bara sätta fötterna där jag vill i stunden är det härligaste löpsättet jag vet.

1.5mil fika med havsutsikt och barndomsminnen. Snacka om kvalitetspass.

Här kan du läsa mer om mufflonfåren.