Viktor Byhr om MVLT Extreme Run

Efter en trevlig och smidig bilresa kommer vi fram till Skänninge. En liten ort mitt på Östgöta slätten. Med hjälp av en mycket detaljerad vägbeskrivning från en lokalbo så hittar vi fram till målområdet där vi ska hämta ut våra startkitt.

Utlämningen går smidigt till och Emma Savage (2a dam mvtl extreme run 2017) som efteranmäler sig får även sitt kit utan problematik.

Atmosfären är trevlig och de hinder vi ser vid målet, bland annat en ramp med tidtagningen längst upp på toppen, ser välbyggda och inbjudande ut.

Starten går om ca en timma då vi fått på oss nummerlappar och chip så vi börjar jogga lugnt mot startområdet som ligger hela 1.9km från mål. Lite märklig placering, för ett mer publikvänligt lopp så borde start och mål nog legat brevid varandra.

Starten går rätt upp och ner för en mindre backe och följs sedan direkt av två större hinder. Väldigt go start med rejält adrenalinpåslag från steg ett. Kul!

Jag ville testa formen och gå ut rätt hårt vilket fungerade bra på den förhållandevis lättlöpta banan. Underlaget är mycket varierande utan att utmana allt för mycket, ett bra lopp för den som är nyfiken på OCR eller vill testa på att gasa på mer än vanligt. Jag tillhör den sistnämnda kategorin.

Efter 1.5 km orkar jag inte med det höga tempot och får snällt släppa förbi Johan Sjölin och inta andra platsen.

Där håller jag mig tills det kommer en lång asfaltsraka då den mycket löpstarkare Per Christell seglar förbi mig med en uppmuntrande kommentar om att jag kämpar bra.

Jag ser ingen bakom mig, en ung och ivrig fotbollskille har legat och nosat på top 3 ett bra tag men han syns just nu inte till. Jag försöker motivera mig till att hålla en hög fart trots att det är riktigt slitigt. Jag upprepar högt ”du älskar detta, löpning är din grej, du kan detta, löpning är det bästa du vet” och vips så har farten gått från 5.10 till 4.10. Magiskt hur mycket som går att göra med sin egen motivation.

Efter den långa asfaltsrakan kommer en kortare dito följt av ett däck som skall vältas fem gånger. Då min plan är att hålla högre fart än vanligt gäller det även detta däck som jag attackerar och till min stora förvåning totalkrossar med fem snabba vält.

Jag känner mig stark för en sekund och får sedan andra tankar då jag ser Per kämpa sig över en klättervägg. Min analys av att Per iklädd friidrottslinne och splitshorts inte är så van vid hinder stämmer, och på de romerska ringarna går jag om hängandes sida vid sida för en kort sekund. Jag tar två ringar i taget Per kämpar genom varje. Jag vet att han kommer att springa om mig men är mycket nöjd med detta då hans löpsteg är mycket inspirerande i sin avslappnade perfektion.

Och mycket riktigt susar han om några hundra meter senare.

Jag skymtar honom och Johan längre fram på de rakare bitarna mot målet men inne i skogen som utgör den sista biten av banan är de båda borta. Jag vet tack vare god skyltning att vi snart är inne i mål och med 500m kvar får jag syn på Per igen. Speakern har inte sagt att Johan gått i mål så jag gasar på lite extra för att åtminste komma trea värdigt med inte allt för lång tid mellan. Framme vid rampen så hänger Per på kanten och kämpar och Johan sitter och softar på rätt sida linjen, jag ruschar upp brevid Per och tar de välplacerade klättergreppen till hjälp. Jag kommer över linjen tre sekunder efter.

Ett värdigt avslut som jag kan vara stolt över.

Loppet har ingen elitklass vilket innebär att vem som helst från någon av de 20 efterföljande startgrupperna kan kamma hem första priset, och inte minst tredjeplatsen, som jag just nu innehar. Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan istället fokusera på mina resekamrater Emma Savage och Sofia Gustavsson. Emma gör sitt bästa lopp hitills och kommer in strax efter mig och som två i damklassen. Alla hinder avklarade och det är en med all rätt stolt Emma som huttrande men glad går mot bilen för att byta om. Sofia kör sitt tredje lopp och vill förbättra sin tid på distansen. Det gör hon, med råge. När jag står och tänker nu måste hon dyka upp snart så knackar hon mig på axeln och skrattar ut ett ”hur långsam tror du att jag är”. Denna superkvinna har precis slagti sitt gamla rekord på 8km hinder med 30minuter! En otroligt grym prestation.

MVLT extreme run var ett litet, trevligt och välarrangerat lopp, medaljen var snygg och hindren välbyggda och roliga. Vi klarade alla våra mål och hade helt klart en bättre lördag.

Tack Nicole för skjuts och Fia och Emma för sällskap i spåret. Detta gör vi om nästa år!

Dam

1. Pia Kind MIT tough team 51.58
2. Emma Broberg Savage THE OCR GYM 1:01:22
3. Sofie Dahlqvist Ica Vikingstad 1:02:00 

Herr

1. Johan Sjölin MIT tough team 44.58
2. Per Christell Skeninge IK 45.59
3. Viktor Byhr THE OCR GYM/monkeyswing 46.03