Jag skulle kunna börja med att lassa fram gamla bilder från olyckan, sjukhuset eller på alla skruvar, stag och rullstol men det är inte alls i fokus denna gång. Jag måste börja någonstans och det sträcker sig ändå tillbaka tre år i tiden. Jag satt fortfarande i rullstol och fick höra om något som kallades Tough Viking. Min första respons var: ”Va fan, varför startar dom något så fett nu för?”

Innan olyckan var jag aktiv med allt vad det innebar och kunde utföra aktiviteter när jag ville. Bockade av något multisportrace, en svensk klassiker och började väl snegla åt triathlon-hållet. Jag var kanske mer för att genomföra ett lopp än att vinna och det krävdes ofta timmar av träning, förberedelser och utrustning. Något jag i och för sig gillar men jag kanske tog det mesta med en klackspark och sökte mig mer åt roliga aktiviteter. Att springa, hoppa, klättra, simma, dyka och åka bräda i alla former var ju så mycket ”lättare”. Det var kul hela tiden och ändå träning samtidigt.

Efter en klätterolycka och ett fall på nästan tolv meter som resulterade i två krossade fötter, bruten rygg, och rullstol så startar något som kallas för OCR, Obstacle Course Racing. I vilket fall kom det till min kännedom under denna period. Där av min reaktion…

Det var ju som klippt och skuret för en annan och jag var bara tvungen att få se detta spektakel. Jag packade väskan med blöjor och katetrar, beställde färdtjänst och rullade in i ett hav av människor i Slottskogen. Väl där fick jag se den idag omtalade rampen. Mitt huvud gick i högvarv och det bara spratt i kroppen av önskan att få vara med. Så där och då, sittandes i rullstolen lite go på morfintabletter sa jag tyst till mig själv:
”Där uppe skall jag stå en dag!”

Ett år senare (2015) fick jag min chans och jävlar vad jag skulle ta den.
Så länge jag lever kommer jag aldrig glömma det ögonblicket när jag slet mig över kanten.

Det var jag, brandmannen Henke och den äventyrslystne Patric Olé som körde i ett tremannalag. Vi hade alla våra styrkor på olika hinder och tillsammans stod vi alla tre på toppen av rampen och som segrare i mål. Vi hjälpte och pushade varandra. En positiv faktor i denna typ av tävling.

Jag var siste man av oss att göra ett försök på rampen och jag stod med ett helt gäng tappra och jäkligt leriga deltagare nere på backen och ser upp på toppen av den branta jäveln. Jag var så laddad så jag bara körde.

*Pang* sa det!

Halkade till direkt och tog några skeva steg innan jag kraschade och körde en faceplant, kanske halvvägs upp rätt in i rampen. Samtidigt som jag haltade tillbaka så slog det mig…

Ett år tidigare satt jag med smärtor och kunde inte gå. Med en jäkla vilja, inställning och positivitet hade jag tagit mig så här långt. Familj och vänner stod på sidan och hejade på. Det var nu jag skulle bevisa för mig själv och för alla andra vad som var möjligt. Jag bet ihop, laddade om och sen tog jag första steget på en av mina härligaste minnen från förra året. Med några snabba steg och ett hopp nådde jag repet som hängde ned och jag tänkte, aldrig i mitt liv skall jag släppa taget.

RICKARD I RAMPENMina kamrater lutade sig ut över kanten med en hjälpande hand men jag var så inne i min egna värld och hade slagit på krigare-fejset samtidigt som jag vrålade och drog mig över. Det var så mycket mer än ett hinder under loppet, det var en milstolpe på resan och vägen tillbaka efter olyckan.

Sista biten genom isvaken och 10.000 volts-kablarna gick jag på ren vilja och lycka. Egentligen log jag hela vägen för det var så förbannat kul. Just detta har dom lyckats med i denna genre av lopp och tävling. Det var så kul att du liksom glömmer av att du nästan har sprungit en mil och krigat dig genom över 20 olika hinder. Just detta är det fantastiska med Obstacle Racing. Kul, utmanande och för alla.

Jagar du efter medaljer och tider så kör du individuellt. Vill du hänga med polarna och göra något ball tillsammans så kör du ett lag som tillsammans hjälper varandra. Eller också så vill du få ett kvitto på hur långt du har kommit med din rehab och letar gränser, ser vad som är möjligt och ger dig själv möjligheten att bocka av årets härligaste utmaning likt mig.

Detta är verkligen något för alla. Även en publiksport och ett häftigt event. Man säger ju att den bästa träningen är den som blir gjord så varför inte ha kul samtidigt?
Stort lycka till er alla som skall ta er an Tough Viking nu till helgen!

Jag säger som alltid: ”Kan jag, kan du! Så sluta grubbla, kör bara”

/Rickard Edh, Inspiredh.se