Charlotta Linger gör inte mycket väsen av sig i ett rum. Har du turen att ändå få ta del av hennes lättsamma och trevliga sätt så inser du snart att hon har mycket mer än bara det att erbjuda. Det finns en trygg men också vild tävlingsmänniska bakom den lugna och lite korrekta fasaden. En person som inte ger sig, en person som i frustration skriker ut ångest över sina rädslor men sedan möter dessa och överkommer dem gång på gång.

Charlotta har sprungit två VM och ett EM i OCR. Hon är inte rädd för att gå sin egen väg, men är däremot rädd för kyla, kallt vatten ger henne ångest och känslor som gränsar till panik.

På Toughest i Oslo 2016 föll hon från armgången ner i det iskalla vattnet, kroppen la av. Ångesten över att trilla ner i det iskalla vattnet blev så stor att andningen upphörde. Precis när en sjukvårdare ska plocka av henne från banan vaknar hon till igen. ”Jag måste få fortsätta”, att stanna där var inget alternativ, Charlotta har en förmåga som få besitter, att våga överkomma sina absolut värsta mardrömmar, om och om igen. Och dessutom snabbt och lätt.

Jag har inte sett någon med ett så säkert grepp, varken om monkeybars eller om sin kalender. Livet är välplanerat och precisionen precis och trots detta inte på något sätt tråkig. Tvärt om. Att se Linger enkelt och lätt ta sig över och förbi hinder har något poetiskt över sig. Första gången jag såg någon klara våra obsta-hooks (smala lackade hängande pinnar i metall, tänk swingwalk på asiatiska matpinnar typ) på the The Ocr Gym i Bohus var då Charlotta glider in och bara gör allihopa på rad med en hand på varje. Nästan nonchalant, inför en hel rad med manliga elitatleter som precis fått se sig besegrade av hindret eller bränt ut all sin energi på att med två händer på varje pinne ta sig över till andra sidan. Undertecknad kom inte ens halvvägs.

När Charlotta har identifierat sitt mål så tar hon sig dit, kosta vad det kosta vill

En solig fredagsförmiddag kommer Charlotta ut till the ocr gym och vi testar lite hinder och jag har turen att få komma denna grymma och onödigt modesta atlet lite närmre in på livet. Jag finner att vi båda är rätt lika även om Charlottas ångest inför lopp inte innebär att hon spyr hejdlöst innan varje start som jag gör så finns det likheter som till exempel ett evigt tvivel på den egna förmågan och en längtan efter mer.

Du säger att du har svårt för att ta dig an utmaningar som bara hänger på din egen prestation, vart kommer tvivlet ifrån från början?

– Jag har alltid behövt traggla och nöta in grejer. I skolan så fick jag alltid försöka fler gånger än alla andra, på grund av min dyslexi så jag tog med mig det till övriga livet. Känslan av att min redan gjorda insats räcker till, att jag alltid ska behöva göra lite till för att lyckas.

Är du rädd för att misslyckas?

– Jag vill så klart inte misslyckas men jag skäms inte om jag gör det. Kanske för att jag har svårt att tro att jag ska klara det från första början. Det är väl det positiva med att jag tvivlar på mig själv. Jag blir inte så förvånad om jag misslyckas haha.

Gör de höga förväntningarna att du har svårt att njuta av framgångarna?

– Som liten så tävlade jag mycket i ridning. Jag hade väldigt höga förväntningar och min tränare sa ofta till mig att vara gladare för mina insatser. Både för min egen skull och för andras i min närhet. Det har jag tagit med mig till OCR så nu förtiden är jag bara tacksam och glad för min insats även om jag också kan känna att jag kunde gjort vissa saker bättre.

Vilket är ditt värsta raceminne?

– Den största besvikelsen var på VM 2015 då jag fick klippa bandet på näst sista hindret. Kroppen orkade helt enkelt inte mer och jag lyckades inte ta mig genom hindret. Det tog en vecka efter VM innan jag kunde packa upp min medalj. Innan dess ville jag inte ens se den.

Vad är du mest stolt över som löpare?

– Toughest är de lopp jag värdesätter högst på grund av den hårda konkurrens som det är där. Samtidigt så var strong Viking i Holland en stor bedrift eftersom jag hade feber dagarna innan och sällan springer 19 km ens utan hinder. Jag kör trots kylan och överkommer alla hinder i tårar och smärta. Det gav mig en seger i min åldersklass och jag kvalade till VM för andra gången då. Utöver det så är det min fjärdeplats på Toughest ICE.

Charlotta Linger är en av de modigaste personerna jag mött. Med en inspirerande självklarhet accepterar och talar hon fritt om sina (egenupplevda) brister och personliga ämnen. När vi andra gör allt för att framstå som perfekta i varje ögonblick låter Charlotta alla delar av hennes personlighet ta plats. Det är bra att inte vara som alla andra, speciellt då det innebär att en kan vinna OCR-lopp, senast lejonruset i Strömstad, greppstyrketest och placera sig 9a i sitt första traillopp någonsin, trail Varvet 2017. Charlotta Linger är från en högpresterande bakgrund, något som format en superatlet på en nivå långt över Zlatans. Det behagliga med Charlotta är att hon inte skriker ut sin förträfflighet i var och varannan mening som fotbollskungen gör. Kanske är det skönt att hon tvivlar lite grann på sig själv, speciellt eftersom hon med all rätt skulle kunna gå runt och skryta hela dagarna.

Text: Viktor Byhr