Springa hinderbana ett varv är kul så varför inte göra det så många varv man orkar?
Så tänkte Emelie Lindgren då hon kvalade till OCR WC 24. VM i ultraOCR i Sydney.
Emelie har en flerårig bakgrund som Jockey men då heltidsjobbet tog mer och mer tid så fick hästarna ge plats åt löpskorna. I samma veva började Emelie klättra och boxas. En bra kombination för OCR skulle det visa sig. Emelie har flera topp-placeringar på kortdistans och bland annat flera vinster i Tough Viking.
Det är dock på de längre distansera som hennes fulla kapacitet kommer fram. Springa snabbt i all ära men det är i de lägre farterna hennes till synes outtömliga krafter kommer fram.
Då Emelie fick reda på att hon kvalade sprang hon ett annat 24hlopp bara för att känna på hur det var att springa under ett dygn. Då sprang hon 142km, på en 400m lång varvbana.
Pannben? Ja.

Emelie tyckte att utsikten i Australien på VM var klart mycket bättre även om större delen av loppet gick i mörker. Det är vinter i Australien i juni-augusti och solen går ner tidigt och upp sent.

Photo by:Scott Sheppeard

I pannlampans ljus blickade hon upp mot himlen och längtade efter soluppgången. Och då kom den.
Med 5h kvar av loppet lägger hon i en högre växel och jagar pallplats. Det räcker inte till en tredje plats men det känns obetydligt då hon precis lagt in en spurt efter 20h på en hinderbana. Klarat alla hinder och hämtat oanade krafter som går att leva på länge. Emelie har just genomfört en av de största idrottsliga prestationerna Sverige kommer få se detta året.
I en liten sport som riksidrottsförbundet inte ens vill ta i med tång.

Om det ens kommer nämnas i populärpress är högst oklart. Just nu är dom upptagna med att skriva om 22män och en boll.
En kvinnlig ultralöpare hamnar lätt i skymundan då. Så du får hjälpa till att sprida ordet. Ordet om en svenska som heter Emelie Lindgren och som 9-10juni sprang 116km OCR med över 300hinder och kom 4a i Elitklassen i UltraOCR.