Golden Trophy by Military Fitness, Gothenburg Challenge

Jag öppnar ögonen sekunden innan väckarklockan trumpetar en fanfar. Igår kväll bestämde jag mig för att anta erbjudandet från Karin, att deltaga i morgondagens lopp. Karin är snickare och tillhör Teamet som bygger upp den 5,2 km långa Ocr-banan som det skall springas på under denna Lördag. Ett fint erbjudande, men som känns långt ifrån inbjudande för stunden.

Det låter som det blåser utanför och temperaturen i sovrummet är allt annat än behaglig för den nakna huden. Mitt humör är ur balans och så har det varit de senaste dagarna sen jag fick reda på att mitt knä innehåller skadade korsband samt menisk. En mental dipp, ännu ett hinder att ta sig över i livets Ocrbana.

Jag skakar av mig allt, tar en dusch, går upp och packar mina nödvändigheter. Tar mig iväg till skådespelets plats i Gamlestaden eller närmare bestämt Kviberg.

Från parkeringen hör jag Tommy, Vd och grundare av Military Fitness, berätta om väder och vind. Entusiasmen och glädjen i denna fantastiske mans röst går inte att ta fel på, det ÄR en fantastisk dag och solen skiner, musiken ligger som en osynlig matta över alla och drar i armar och ben. Eliten är på väg in i rampens fålla där de ska avsluta med att ta sig upp och i mål. Tommy hejar på dem och hans röst ekar över området.

Tommy, Vd och grundare av Military Fitness

Vid Kvibergs fotbollsplaner har banan lagts ut att penetrera skogen i flera slingor runtomkring själva eventområdet, det finns gott om matplatser. Kaffeluckans ettriga tvåtaktare är där med sin espressomaskin och serverar det godaste kaffet. Tacovagnen lägger ut härlig köttfärs med sallader i tortillabröd som får det att vattnas i munnen. Interkakels saftiga hamburgare får konkurrens av ett grilltält. MM Sports är där och delar ut gottebitar samt olika energi- och vitamindrycker samtidigt som Nordic Wellness delar ut pannband till alla som vill ha.

Jag går runt och hälsar på folk, alla är glada och förväntansfulla, jag ser på deltagare i banan att de kämpar, de är helt leriga, från topp till tå. Ingen har en ren fläck någonstans. Jag ser att flera deltagare infinner sig i zonen där de lyssnar på bara en enda röst, sin egen, den som säger ”lite till bara, kom igen!”. Jag förstärker känslan åt dem genom att ropa  ut att de ska köra på, att det finns krafter kvar, att de snart är i mål. Om publiken visste vilken kraft de besitter så skulle de aldrig vara tysta när de såg en löpare kämpa. Det är fullt möjligt att ”bära” en kämpe hela vägen i mål med rätt val av ord och tonläge. Det är nu 2 timmar kvar tills jag ska ta mig runt banan för att få ”Golden Trophy” guldmedaljen – en medalj som man erhåller om man genomför alla tävlingar. Det är värt att kämpa för, den ärofyllda medaljen.

Jag har bestämt med Karin att vi ska ta oss runt som ”last man” det vill säga att vi ser till att ingen annan hamnar bakom oss och att vi passerar varje funktionär som siste man och kvinna på banan. Med oss har vi också Hanna Gabrielsson, även hon en viktig kugge i Golden Trophys väloljade maskineri. Utan Hanna får vi inga fina teckningar på våra startkuvert för att nämna något.

Vi står nu redo och väntar på att sista startgruppen ska skickas iväg av Tommy kl 13. Fem minuter senare springer vi iväg, springer är att ta i, vi lunkar försiktigt till första hindret som är sandsäckar att bära runt en fastighet. Jag känner att knät är ömt men att det funkar.

Att ta sig sist in i mål innebär inte att man är en sopa, även fast man väljer att springa med sopsäckar i näven…

Tillsammans med Hanna och Karin avverkar vi hinder efter hinder och skickar hem funktionär efter funktionär. Deras slutliga uppgift är att gå bakåt i banans riktning och ta med sig skräp och avgränsningsband. Vi peppar de sista tjejerna i sista gruppen som startade före oss och försöker ge dem lite försprång. Lerlandet är en mardröm, det är bara grå sörja som ligger som en välling på ett fält lite efter vi lämnar skogen. I denna mardröm ska du ha med dig ett bildäck. Jag kastar över däcket innan jag hoppar över mitt hinder, däcket skvätter lera och en av tjejerna före oss vänder sig om och ger mig ”blicken”.

Jag beslutar mig för att vara lite försiktigare när jag kastar över däcket på nästa vägg jag själv ska över. Leran pruttar när skorna tränger undan luft och den låter lika otrevligt som den luktar. Jag tänker att jag har läst att bra lera luktar lite illa och att det är bra för oss människor att utsätta oss för lite lera och skit ibland. Släpper tanken när leran skvätter upp i munnen på mig och det knastrar i tänderna…

Atlastrappan är ett ställningsbygge som lätt är 10 meter högt, däcket från lerområdet skall tas med upp, varje trappsteg är ca 1 m högt. Det är först när jag står på toppen av denna byggnation som jag förstår hur högt det är. Det är en stor skillnad mellan att springa Elit/Qualifier och fun-runner inser jag. Utan stress och press finns tid för att betrakta, filosofera och njuta av stunden. Det var välbehövligt detta tänker jag och andas in den lerdoftande luften omkring mig. När jag tävlar mot klockan så är det bara mjölksyra, blodsmak, tunnelseende och en enda tanke i huvudet. ”kör, bara kör, framåt, uppåt!”. Skönt att ”slippa” den jakten just idag.

Mer nytt för denna bana är en enorm stegtrappa (eller A-frame på engelska) i trä som byggts nära eventområdet. Hindret påminner mig om Tough Guy-banan i England, världens tuffaste race,  jag fylls av känslan att nu har Tommy fått hybris och kommer klä sig i skottsrutig kilt och komma till tävlingarna på en häst som Tough Guy grundaren Mr Mouse. Hindret är ett majestätiskt A-hinder, byggt med stora tjocka stolpar och reser sig säkert en 5-6 meter upp i luften. På toppen vajar två vepor i luften och hindret är grandiöst vackert.

Uppför går lätt, stock för stock, över den översta tvärliggaren och nedför repellerar jag på tjocka trossar och innan jag lämnar hindret så tänker jag att jag ska ta mig an utmaningen igen. Men jag har lovat mig själv att ta det lugnt. Så jag kysser hindret och markerar den mentalt som ett favorithinder. Vid Ninjaväggarna har Camilo från Ocr & Ninjacentret stått tidigare under dagen med sitt crew och dömt elit- och qualifiers ansträngningar. Sett till att alla har samma förutsättningar och att ingen tar sig an utmaningen på fel sätt.

Regelboken säger att ingen elit eller qualifier får nudda  dessa lodrätt hängande väggars kanter. Endast klossar på skivans mitt får användas. På den första skivan är det minst 5 klossar, det finns gott om fotstöd. Succesivt när jag byter från den ena skivan till den andra så minskar antalet handgrepp! Jag älskar när banan är föränderlig och bjuder på överraskningar! Camilo har stått och livesänt från hindret och för den som vill kan ni säkert hitta länken och se hur det gick för er som kom med.

Ninjaväggarna krävde sin list, in action Anna Örtendahl

Slutligen…

Som en koloss av bibliska mått. Med solen bakom sig, som för att förstärka känslan att den är så fantastisk och nästan så gudomligt vacker, kan man bara kisa mot rampen och liksom inte få grepp om hur stor den är. Det är bara att springa. Hanna springer iväg först och Pontus, en kille med stora biceps, tar tag i Hannas hand och snart står hon där uppe och väntar på Karin och mig. Karin springer iväg och jag ligger hack i häl. Tar mig upp samtidigt som Birgitta och tillsammans med Hanna glider vi nedför en stång och lunkar glatt i mål. Funktionärerna bakom rampen försäkrar oss att vi varit duktiga och delar ut vår guldmedalj. Banan, vatten och blåbärssoppa finns att njuta av efter loppet.

Där har vi han, den där Pontus, en kille med stora biceps som tog tag i Hannas hand…

Det var en bra dag idag.

Helheten består av detaljer. Det är när detaljerna är kvalitativa som helheten blir en dröm serverad på silverfat. Och precis så här gör Military Fitness; De vet precis vad som lockar, de vet precis vad som behövs, ända ner på micronivå levererar de detaljer och lösningar på folks behov så att varje deltagare känner sig speciell och väl omhändertagen. Distansen är en överkomlig sträcka och antalet hinder lämnar ingen oberörd.


Bilder: Hom Television: Foto och Video <— Klicka för fler bilder
Text: @Jorge Lattof

 

Resultat:

Elit, Herr
Fredrik Bergfeldt
Tomas Jansson
Oskar Pedersen

Elit, Dam
Stella Plantin
Anna Örtendahl
Michelle Kristoferson

Qualifier, Herr
Jim Hellqvist
Pontus Dymen ej på bild
Benny Gustacsson

Qualifier, Dam
Veronica Wenzerl
Amanda Stenbäck
Elina Falklind

Race, Herr
Christian Olausson
Fredrik Wallin
Johan Montan

Race, Dam
Madeleine Dahlqvist
Julia Östling
Elena Marsiglia