Vi vaknar efter få timmar sömn och går ut på bryggan. Det är kallt och tanken på att åka till England och bada är inte jätteuppiggande.

Vi går till centralen och till den väntande taxin.

Veronica och Tobias (wenzler och Jäger) är redan framme och står och lastar in bagage i Bilen.

Helgens tema ska komma att bli att dom är vid bilen före oss inför nästan varje avfärd.

Flygbolaget vi åker med är ett av de sämre vi varit med om. Glada över att planet höll ihop landar vi på Stanstedt.

En påse med små korvar, väldigt lika chroizo, med en skarp röd färg. Så röd så att man nästan känner den starka smaken då man tittar på dom åker förbi på bandet. Lite annat skräp gör korvarna sällskap och ankomsthallens slitna finish känns ändå som ett steg upp från planet vi precis suttit på.

Efter att korvarna gjort fem varv på bandet kommer våra väskor.

Ingen av väskorna landar på den kletiga korvpåsen och det känns som en bra början på helgen.

Solen skiner och rökrutan brevid busshållplatsen ligger i lä så lukten av outbildad död når oss inte.

Efter en kort busstur är vi framme i Biluthyrningsbyn. En hel by där alla som hyr ut bilar bor.

Jag har betalat bilen online men då Tobias ska köra så behöver vi göra om bokningen på plats och i samband med det teckna en ny försäkring.

Vi blir av med ett par hundra.

Inte första gången turister blir rånade i en skum by.

Efter att ha fått en gratis uppgradering tar vi plats i den röda raketen som ska ta oss till hotellet.

Vi lägger väskorna i en uppdukad tébjudning och trycker i oss en Engelsk brunch. Incheckning är först kl 15.00 så vi åker ut till banan och känner på atmosfären. Den är helt strålande. Solen skiner och mäktiga åkermarker med hinder breder ut sig åt alla håll. Vissa hinder är byggda för OCR andra hinder består av bilar, hav av bilar som står parkerade i långa vågor på den böljande åkern.

Vår hyrbil drar blickarna till sig då den röda lacken glittrar i solen.

En kvinna kastar långa trånande blickar mot den skinande huven med det stora välkända emblemet på.

£5 please.

Vi förklarar att vi inte har kontanter och frågar om vi kan betala parkeringen med kort. Svaret är kort. Nej.

Vår Opel corsa som det står vauxhall på fylls av hundögon och vi får ok på att betala parkeringen nästa dag.

Vilket vi gör då vi kommer på morgonen för den första dagen av racing.

Vi har haft på oss armband och startkit sedan tidiga morgonen. Inget armband ingen start. Ingen nummerlapp ingen start. Inget chip ingen start.

08.00 travar vi iväg genom det daggblöta gräset. 15km 100hinder.

Massstart. Det är trångt. Det är väldigt härligt och riktigt kallt.

Allt jag tar i är blött.

Har valt en låg puls. Ska må bra hela tiden. Får kallsup i sjön. Genom näsan. Spyr lite. Men mår ändå bra.

Alla runt mig andas tungt. Får lust att öka farten mer. Drar på lite. Kommer ihåg planen och saktar ner.

Gå i mål med en bra känsla och äntligen radera EM 2017 ur systemet. Inte springa för fort och behöva bryta pga inte klarar hinder.

Varjagen saga. Två försök. Greppet är med mig. Skullvalley. Enkelt och säkert trots ganska ivrig.

Mål. Pizza.

Vi hänger kvar på området tills alla i Bilen är klara och lite till. Möter upp Borg och hämtar ut starkit till söndagens staffet.

Hela laget måste vara samlat för att kunna hämta ut.

Får kuvertet.

Sätter på oss banden direkt.

Somnar gött på Hotelet.

Mens PRO team relay börjar 08.30.

Jäger drar iväg på löpdelen i en grym fart. Växlar in till Borg som trycker av styrkedelen i hög jämn takt.

Jag tar teknik. Sedan är det kväll och vi tar ett glas champagne i taget och blir bjudna på Yorkshire pudding.

Vi kom 16plats i PRO och puddingen med glass är klart mycket godare än den med skinka och sky.

Borg och Camilla ansluter med en taxi.

Vi är i en liten by. Det är söndag.

06.00 ringer huvudet och strax därefter ringer klockan.

Vi flyger hem.

Tack VM. Det var strålande.