Jag försöker tänka att allt går att förstöra. Det enklaste är att ägna för mycket eller för lite tid åt det.

Nu har jag äntligen skapat balans med löpningen igen. Jag har tagit av mig klockan som mäter puls och fart och tagit på mig en som mäter höjd.

Först körde jag några veckor utan något alls. Det är det finaste. Men då jag också gillar att samla och sätta mål så är det fint att kunna mäta t. Ex. höjdmeter. Jag har bestämt mig för att på lång sikt hamna runt 5000 höjdmeter i veckan. Jag har de senaste 5 dagarna börjat känna på det med 1200hm så det är en bit kvar. Nästa vecka blir det dock ett rejält kliv uppåt, pun intended.

Kroppen gillar det och då jag sköter både styrketräning och prehab bra nu så känns det hoppfullt inför oktober.

I helgen körde jag lite hinderbana och av några hundra så var det tre som var snabbare och förmodligen ingen som var gladare så det känns som en fin seger i livet.

Det går ju att förstöra allt så det gäller att skapa balans och att vårda det man är rädd om, inte minst sig själv. Så man inte springer sönder sig.